av Frk F den mars 10th, 2009

Det här är ett bidrag till: Tävlingsutmaning till bloggosfärens “NPF-elit”

Ett av mina främsta problem är att jag lätt blir distraherad. Det sker främst när jag inte har något särskilt eller ganska ointressanta saker att göra, som till exempel vanliga vardags- eller hushållssysslor. När jag däremot är intresserad av något så behövs det en mindre katastrof, skrik eller blodsspillan för att jag ska kunna bryta. Men det är just när jag gör alla de där dagliga sysslorna som det blir besvärlig. Får man inte sin vardag att fungera så står snart kaoset och knackar på dörren. Det är alltså A och O att jag lyckas bibehålla mina vardagliga rutiner.

Innan jag fick min diagnos var jag inte riktigt medveten om hur det här med impulsivitet och input fungerade. Men allteftersom jag läst och fördjupat mig har jag förstått att kärnan till problemet ligger i att jag har svårt för att sortera och prioritera de intryck som når mina sinnen. Dessutom tror jag att vi adhd:are har något av en ostrukturerad tankegång och därför behöver det inte alltid vara en yttre stimuli som stör, det kan lika bra vara vår egen oförmåga att följa en tankegång fastän vi själva startat den.

För att tämja sin impulsitet krävs en viss självkännedom. Man bör vara medveten om vilka fällorna är. Själv har jag en fälla i hunden. Så fort jag egentligen borde ta itu med något tråkgöra brukar jag bli särskilt uppmärksam på just Simba. Nog borde han väl behöva gå ut? Numera vet jag dock att om jag går ut med honom, vare sig det är en lång eller kort promenad, så har jag glömt vad det egentligen var som borde blivit gjort när vi väl kommer tillbaka.  Alltså har jag tagit mig tillbaka till ruta ett, istället för att göra det jag måste och sedan vara fri. Merde!

Först av allt, innan jag påbörjar nåt nytt, måste jag bestämma målet. Om jag inte vet målet eller vart jag är på väg, hur ska jag då kunna ta mig dit?

Sedan brukar jag skriva ner mina tankar kring det hela, oavsett om det gäller hushållet eller ett avancerat måleriprojekt med många delprojekt. Jag skriver ner punkt för punkt  hur jag ska ta mig till målet. Det tar inte särskilt lång tid, men det sparar desto mer av både frustration och irritation. Framförallt slipper man den stress det innebär att inte veta vad man skulle gör härnäst om man råkar få hjärnsläpp.

Förut har jag alltid varit en hatisk motståndare till allt vad struktur och fyrkantighet kallas. Det är väl inte särskilt konstigt, med tanke på att jag aldrig lyckats hålla mig inom ramarna och fullföljt mina avsikter. Kan man inte dansa med vargarna får man väl helt enkelt skjuta dem, resonerade jag. Men att vara strukturerad betyder inte att man måste göra avkall på vare sig frihet eller livsglädje. Struktur gör snarare att man får mer tid över till just det vi älskar och är bra på; att vara kreativa och få spontanfnatt. Kryddan på moset är att man dessutom kan vara det utan att känna dåligt samvete för allt det man EGENTLIGEN borde gjort.

Frk F :s blogg

.