2008-02-27

Det kom en mycket spännande och symbolisk vardagsberättelse
till Norrbloggen från ”Krigarsjäl, aspergare på 27 år”

Konsekvensanalys.

Mannen var på väg hem från krogen. Det hade inte varit något vidare intressant. Utelivet i småstan hade sen länge blivit slentrian. Först några stora stark och några sexor tequila på happy hour. Där trängdes han med småglinen, de spacklade, trendfolket, de som dansar. När happy hour’n var slut knallade han över till stampuben. Där drack han uteslutande stora stark tills de stängde vid 01.00. Tjötade med de andra stammisarna, snackade med de fåtaliga alternativa i småstan. Snackade om punkband, film & politik. Kände sig tvingad att kavla upp ärmen och visa tatueringarna.

Alkisarna var nyfikna. De frågade om han var med i något gäng, om han var kriminell. När bygget stängde brukade han dra vidare till stans enda anständiga nattklubb. Mannen tyckte om att hänga med arbetarklassen, dräggsen. Inte snobbarna som hängde på det andra stället. Mannen tog sikte mot baren, trängde sig fram, beställde ’den starkaste ölen på flaska’, gick den vanliga rundan, hälsade på några rockers som också hängde vid baren. Spanade brudar. Hälsade på negrerna & araberna som alltid stod vid bardiskens slut, nära muggen och checkade dansgolvet. Detta hälsande hade blivit ett obligatorium, han passerade dem varje gång han gick på muggen. Slentrian.

Inget hände, han blev knappt fullare av ölen. I alla fall kände han inte av det. Vid stängningsdags gick han bort till mojen på torget och beställde en kebab. Han blev fortfarande hungrig av att dricka öl.
Ingen action. Han gick hemåt. Den närmsta vägen var genom storgatan. När mannen hunnit halvvägs släntrade en snubbe fram från en gränd, omkring tre meter framför honom, bärandes en bandyklubba. Gatan var öde. Allting stängt. De började samspråka lite ointresserat. Ingen av dem verkade ha fått ut något av kvällen. Bandysnubben lade märke till en cyklist, varpå han ropade ’JÄÄÄVLA BLATTE!!’. Det dök upp en polare till bandyklubban. Mannen kommenterade att han inte gillade rasister. Bandyklubban fick något svart i synen och tog två kliv framåt. Näsa mot näsa. The Stare. Höjde bandyklubban.

Konsekvensanalys: bandylirarn var hyfsat stor, större än mannen. Men ansiktet var omärkt. Det sätt han höjde klubban på avslöjade att han inte var vidare erfaren av fight. En bandyklubba orsakar inga oroväckande skador. Ett basebollträ hade varit en annan sak. Han förväntade sig en skrämseleffekt, men mannen stod kvar och svarade med en uppfordrande blick.

Polaren drog bandysnubben i armen och sade ’kom, vi går’. De gick. Bandyklubban muttrade något. Mannen gick hem. Öppnade kylskåpsdörren och tog ut burken kalamataoliver han hade kvar. Öppnade, letade fram en gaffel och började äta. En del av oliverna hade kvisten kvar.

<<< Tillbaka