”En mamma” mailade en vardagsberättelse till Norrbloggen.

Kontraktet

Jag vill dela med mig om en vardagshändelse som
kan uppstå när man lever med NPF i familjen.
Min 10-åriga son kom hem med ett kontrakt från Team 49
som består av polisen och soc med flera som ger barn förmåner
om de förbinder sig att:

* inte bruka droger av något slag
* inte förstöra/sabba sådant som tillhör andra
* inte snatta eller stjäla
* uppträda på ett sådant sätt att man visar respekt för
andra människor.

Sonen var gråtfärdig, för hur skulle han klara detta?
– Och de kan klippa en mitt itu om man inte följer reglerna!
(Nu var det ju KORTET man kunde klippa och
inte personen, men det hade han inte uppfattat.)

Han kunde ju inte lova att aldrig röka eller dricka
öl. Dessutom äter han ju redan knark! (Ritalin)
Att sabba eller stjäla, det har med hans tvångstankar att
göra, men det var den sista punkten på kontraktet han sa
att han absolut aldrig skulle klara.
Den att alltid vara vänlig och lyssna på andra.
Han som har så svårt att kontrollera sig när
han blir arg. Han hinner inte lyssna, eller ta in allt
man säger. Här skulle han skriva på ett kontrakt som
för honom faktiskt är helt omöjligt att hålla på grund
av hans funktionshinder.

Såna här situationer uppkommer ofta för oss. Så här ser
det ut i vardagen när man har barn med
ADHD-problematik.

Stackars barn…..
Men vi kom överens om att han skulle göra sitt bästa,
mer än så kan man aldrig lova.
Eller hur?

/En mamma
Vardagsberättelsen Kontraktet har blivit kommenterat via mail till ”mamman”
och hon skickade även med dem till berättelsen. Se nedan.
Det går självfallet att kommentera inlägget här också!

Suck! Känner igen det både från nu och min grabbs uppväxt…han har haft det svårt.

Vi har ett gigantiskt projekt framför oss att UTBILDA och sprida
KUNSKAP om hur vardagen ser ut! Ett nytt utbildningsprojekt, kanske, där personer
med egna erfarenheter äger det och arbetar med informationen? Jag är med i
så fall!

Kram/Ann
***

Hej!
Verkligen en berättelse ur verkligheten. Texten borde verkligen
tydliggöras så att barn inte skuldbeläggs. Man kan ju visa respekt trots att
det mesta stökar till sig. Det viktiga är ju att göra sitt bästa.

Kram Maria
(eg. notering; BARNLÄKARE spec. på NPF)

***
… Tack för att du delar med dig, jag fick rysningar och en oerhördkänsla för vilken fantastisk mamma du är. (visst det är säkert alla mammor), men trots allt, din förmåga att fokusera på problemet höjer dig
från mängden och det kanske många mammor till barn med funktionshinder gör.
Det skulle framkomma oftare för den vanlige ”Svensson”

Kram Karin
***
Det är bara skriva på kontraktet och ta emot förmånerna, det är nog ingen som kontrollerar om han följer dem eller inte. De skrev nog inte kontraktet för att få sonen att gråta utan för att få ”friska” barn att hålla sig från bråk och kriminalitet så huvudsaken är ju att tanken är god..:-)

***

Helt rätt! Man kan inte göra mer än sitt bästa!
Tanken med såna kontrakt är ju god…..men varför inte kräva av
rullstolsbundna barn att de ska skriva på kontrakt där de förbinder sig
att börja gå…..?(Missförstå mig rätt)

<<< Tillbaka